Buffert
I en undersökning gjord av Svea Ekonomi (länk) kom man fram till att 27% av svenska folket inte skulle klara av en oväntad utgift på 5.000kr. Samtidigt som det låter hemskt så är jag inte riktigt överraskad. Samhället har utvecklat sig mer och mer till att "någon annan" alltid skall ta ansvaret, varför skall man då också behöva spara så tråkigt?
Även om många ofta vill prata om vilka aktier man köpt eller vilka branschfonder man sparat i så tycker jag att man måste börja från grunden. Detta grundar sig i mitt tidigare inlägg om att ettav de första stegen bör vara pensionssparande, när det gäller buffertsparande så är det nog lika viktigt.
Vår familj har lagt upp ett slags gemensamt buffertsparande. Detta är kanske enkelt då båda vuxna har snarlik inkomstnivå. Vi betalar våra gemensamma kostnader först, sedan lägger vi undan ca 7.000kr till ett slags "tråkigt" konto och sedan ca 4.000kr till ett "roligt". Det tråkiga kontot fungerar både som ett buffertkonto men även för utgifter som inte är oväntade. Detta kan innebära bilservice och reparation, husunderhåll, försäkringspremier och liknande. När det gäller vårt "roliga" konto så är det här vi anpassar våra semesterresor eller andra utgifter av det mer trevliga slaget.
Men hallå, är verkligen resesparande ett buffertsparande? Nja, kanske inte. Men då vi har två barn och är 40+ har vi valt att lägga en del av våra pengar på resor och upplevelser. Här kan man säkert tycka olika.
Hur som helst, vi sparar till dessa konton varje månad. För att vara tydlig så är dessa just vanliga bankkonton. Vi investerar inte dessa pengar på något annat sätt. Vi har planer att investera i fonder/aktier från det tråkiga kontot om vi skulle komma över en viss gräns.
Det var vårt gemensamma sparande. Sedan sparar jag själv i en egen slags bufferthink. Detta är mer för någon slags extra "safety". Ann Wibble sa för "ganska länge sedan" att varje person borde ha en årslön i buffert (typ). Jag har mer resonerat kring mina utgifter. Detta anammade jag efter att ha lyssnat på RikaTillsammans-podden ang deras buffertsparande (separat artikel) . Vi har X kr i utgifter varje månad, multiplicerat med 12 så får jag en årlig kostnad. Om jag drar bort 3 månadslöner (som man skulle få om man blev uppsagd) och sedan räknar bort vad man skulle få via A-Kassa under en tid så får man ett belopp kvar. Det beloppet vill jag ha på ett eget sparkonto också.
Just mitt egna buffertsparande kanske känns onödigt men jag vill helt enkelt ha lite marginal om nåt skulle hända.
Hur tänker ni kring buffertsparande? Anser ni det vara onödigt eller livsviktigt? Skall det vara mycket eller mindre?
Även om många ofta vill prata om vilka aktier man köpt eller vilka branschfonder man sparat i så tycker jag att man måste börja från grunden. Detta grundar sig i mitt tidigare inlägg om att ettav de första stegen bör vara pensionssparande, när det gäller buffertsparande så är det nog lika viktigt.
Vår familj har lagt upp ett slags gemensamt buffertsparande. Detta är kanske enkelt då båda vuxna har snarlik inkomstnivå. Vi betalar våra gemensamma kostnader först, sedan lägger vi undan ca 7.000kr till ett slags "tråkigt" konto och sedan ca 4.000kr till ett "roligt". Det tråkiga kontot fungerar både som ett buffertkonto men även för utgifter som inte är oväntade. Detta kan innebära bilservice och reparation, husunderhåll, försäkringspremier och liknande. När det gäller vårt "roliga" konto så är det här vi anpassar våra semesterresor eller andra utgifter av det mer trevliga slaget.
Men hallå, är verkligen resesparande ett buffertsparande? Nja, kanske inte. Men då vi har två barn och är 40+ har vi valt att lägga en del av våra pengar på resor och upplevelser. Här kan man säkert tycka olika.
Hur som helst, vi sparar till dessa konton varje månad. För att vara tydlig så är dessa just vanliga bankkonton. Vi investerar inte dessa pengar på något annat sätt. Vi har planer att investera i fonder/aktier från det tråkiga kontot om vi skulle komma över en viss gräns.
Det var vårt gemensamma sparande. Sedan sparar jag själv i en egen slags bufferthink. Detta är mer för någon slags extra "safety". Ann Wibble sa för "ganska länge sedan" att varje person borde ha en årslön i buffert (typ). Jag har mer resonerat kring mina utgifter. Detta anammade jag efter att ha lyssnat på RikaTillsammans-podden ang deras buffertsparande (separat artikel) . Vi har X kr i utgifter varje månad, multiplicerat med 12 så får jag en årlig kostnad. Om jag drar bort 3 månadslöner (som man skulle få om man blev uppsagd) och sedan räknar bort vad man skulle få via A-Kassa under en tid så får man ett belopp kvar. Det beloppet vill jag ha på ett eget sparkonto också.
Just mitt egna buffertsparande kanske känns onödigt men jag vill helt enkelt ha lite marginal om nåt skulle hända.
Hur tänker ni kring buffertsparande? Anser ni det vara onödigt eller livsviktigt? Skall det vara mycket eller mindre?
Kommentarer
Skicka en kommentar